Jag kan strosa runt i naturen i evigheter och inte minst stirra och dissikera blommor med ögonen. Alla borde titta på växter åtminstone en stund om dagen och bara förundras över utseendet. Jag kan lätt gå runt och titta i min egen trädgård och skog i ett par timmar åt gången. Bara gå runt och titta på alla växter som frodas, ett steg i taget. Det finns alltid något nytt att fundera över.

Det är dock något alldeles extra när det gäller köksväxter. Växter som över hundratals till tusentals år har förädlats för att anpassa oss människor. Köksväxter är som boskap, man får ta hand om dem, det har det lite svårt att klara sig i vår moderna värld. Att odla dem tar mig tillbaka till en tid då det var livsviktigt. För mig är det dock ingen kamp om livet utan något som förhöjer livskvalité. Att följa en grönsak från frö till mogen planta är underbart. Att sen gå och skörda frukten är essensen av odling. När allting kommer omkring så är det bara en enkel växt, men vad den ger är ett fasetterat liv.

Så är man i Närke och hjälper till med Sommar med Ernst igen. Det finns många fina och väl valda ord jag vill använda för att beskriva det jag ser med mina ögon. Jag blir så förvånad över hur ett gäng kan åstadkomma så mycket på så lite till. Denna gången kom jag in senare i produktionen, så jag fick inte se hur det såg ut innan. Jag får ju göra det på TV:n och det ser jag fram emot. Det är så kul att arbeta tillsammans med så främmande discipliner. Kockar, dekoratörer, fotografer, producenter, assistenter, praktikanter och så vidare. Det är så mycket smått och gott man lär sig och kan pyssla med hemma. Vid midsommar sänds första avsnittet, den bästa perioden på sommaren, lalala! Glad sommar!

Det där med att odla egna växter kan verkligen ställa till det för en. Jag är ute och reser i hela Skåne och ibland glömmer jag mina egna växter. Det är just på våren det oftast inträffar. De flesta känner nog igen sig när jag berättar att sådden av grönsaker misslyckas. Antingen får de för lite sol, för mycket värme eller för lite vatten. Denna gången var det för lite vatten och allt var dött när jag kom hem. Jag hade glömt vattna och nu får jag börja om igen

I detta fallet spelade det inte så stor roll eftersom det var kål och de plantorna gror på ett par dagar. Det är första året jag driver upp grönsaker i torpet och det kan ju inte gå bra första gången. Jag tänker att det tar ett par år innan jag har hittat det bästa stället för min barnkammare. Under tiden lär jag mig av mina misstag. Hur som helst är jag bestämd att jag ska bli den personen som har massa små grönsaksplantor i hela huset.

Nu när vårsolen börjar visa sitt ansikte börjar det klia i fingrarna. Så fort tjälen släpper börjar äntligen det arbetet som får kroppen att bli varm. Min lista är lång och det är så mycket jag vill hinna med. Från tidigare år har jag märkt att den mängden arbete jag behöver utföra fördubblas av det arbete jag vill göra. Till slut har jag händerna fulla och tiden verkar inte räcka till. På dörren hänger lappen med uppgifter och det är framförallt busk- och trädplanteringar som behöver utföras. Vårens planteringar behöver bli färdiga innan vårskurarna upphör.

När jag känner att försommarens värme tinar upp jorden upphör den typen av arbete och övergår till grönsaksplanteringar. Självhushållet är lite mer prioriterat, därför behöver jag bli färdig med planteringen av trädgårdsväxter innan grönsakssäsongen börjar. En del av de förgrodda grönsakerna går att plantera på våren, men de flesta får vänta till försommaren. Potatisen och löken hamnar dock i jorden ganska tidigt och om det bli för kallt om nätterna bäddar jag in dem med halm och fiberduk. 

När jag känner värken i muskeln under min vänstra skuldra har jag gjort en perennplantering. Jag tänker att hundra plantor inte är så jobbigt att plantera, men det är det. Att sitta ner och hacka med en lite spade för att med omsorg plantera varje planta ger värk i ryggen. Det är skönt att välja bort fysiskt arbete dagen efter och sätta sig ned vid skissbordet och vässa kritorna istället. Tack och lov för att mitt yrke är så fasetterat. Men att dra sig från att göra dessa perennplanteringar vore en glädjedödare. Att följa utvecklingen av en rabatt med omsorgsfullt valda växter är en fröjd för ögat. Det finns dock inte en skötselfri trädgård och en rabatt kräver din tid, ge den det.

Att ett frö kan gro är inte bara magiskt utan ett mirakel. Att allt finns lagrat i ett frö, till och med frön som är som damm i vinden. Frön jag behöver så är grönsaksfrön, men vad jag helst sår är frön från träd. Gärna frön från ett näsduksträd som på bilden, eftersom det är lite exotiskt. Det beror på att jag är väldigt fascinerad av träd och vilken stor betydelse träd har. Att följa ett frö till ett fullvuxet träd måste vara häftigt. Det har inte hänt mig än, men jag har en hästkastanj som är tonåring. Det trädet sådde jag när jag var tio år och det lever än. Så länge jag lever ska det trädet också leva. Jag vårdar trädet som om det vore mitt eget liv. Det är mitt evighetsträd. 

Som jag har sagt tidigare ”en trädgård blir aldrig färdig” gäller även i min egen. Jag påbörjar alltid nya projekt och testar nya metoder. Att lyckas och misslyckas ger lika mycket kunskap, om inte mer från att misslyckas. Jag känner att jag vill prova på allt, för att lära mig så mycket som möjligt. Jag prövar moderna metoder men helst traditionella metoder.

Till vänster i nätburen står det fruktträd, eftersom jag har så mycket harar. Där brukar jag också så ängsblommor som lin, vallmo och blåklint. Därefter kommer en lähäck med hallon och rönnspirea som skyddar samplanteringen med sparris och jordgubbar. Den vita plasten skyddar tidigt satt potatis av min favoritsort ’Solist’. Under den andra plasten ligger tidigt satt schalottenlök. Jag föredrar den löken eftersom den trivs bra i min torra jord. Den förökar sig även effektivt i knippen som senare går att dela. I den kvadratiska bädden har jag satt vitlök och sått morötter och palsternacka. Ytterligare ett steg till höger har jag piplök, sparris och jordgubbar. Förbi stenpartiet har jag en samplantering med prydnadsväxter och jordärtskockor. Näst längst till höger har jag en plantering med rabarber och ännu mer sparris. Till sist, längst till höger på bilden har jag en större grop med potatis. Där ligger mandelpotatis och även den trivs bra i min torra jord. Det är mycket som går snett men tillräckligt mycket går bra. Allt odlas såklart ekologiskt.

Jord är en grundpelare i odlingen och markkunskap är en vital kunskap. Jag minns lektionerna och fältstudierna i Alnarp när vi grävde gropar. Vad jag lärde mig där är skillnaden på jord och jord. Alla jordar har sina förutsättningar. De kan likna andra jordar men de är oftast väldigt olika. Jag odlar vanligtvis i tre olika jordar: sandjord, näringsfattig morän och matjord. Tre olika jordar som är bra och dåliga på sitt sätt. Vid torpet har jag morän och där driver jag upp träd väldigt bra. I matjorden växer typ allting bra och i sandjorden växer allt långsamt. Kontentan är skillnad på jord och jord. Allting växer inte lika bra överallt, välj rätt växt på rätt plats. Om någon berättar hur man ska odla en växt, fråga vilken typ av jord de har.

Jorden är som sagt en grundpelaren till odlingen, men den går att förbättra. Både på våren och hösten öser jag ner grenar, löv, spån, flis, kompost med mer i jorden. Jag förstår inte riktigt hur allt kan försvinna så snabbt som det gör, men det gör det. Jorden är väldigt hungrig och jordförbättringen är en värdefull process. Vad man ser är att färgen på jorden blir mörkare och strukturen blir stabilare. Allt börjar med jorden, en frisk jord ger friska grönsaker.

Jag fick förfrågan om att ställa ut som trädgårdsrådgivare på Malmömässan i vår. Jag var helt klart nervös inför uppgiften, men jag älskar att samtala med trädgårdsentusiaster. Vissa har en trädgård men söker en vision, medan andra har en vision men saknar utföraren. Under dessa dagar, ståendes och sittandes, har jag samtalat med många besökare. Alla dagar har varit påfrestande men givande och utbytet av historier och tankar om trädgårdar har varit otroligt inspirerande. Den vanligaste konversationen är mellan mig och det nyinflyttade paret med en villaträdgård. Trädgården saknar allt förutom ett tjugo centimeters matjordslager. Jag har gjort mitt bästa för att förmedla mina erfarenheter och min kunskap och det känns som at besökarna har varit mycket nöjda.

När jag var på återbesök i Kristinehamn då Jul med Ernst spelades in, fick jag se den vackra praktträdgården igen. Månader utan städning hade gått, så det var lite stökigt. Det fanns en bädd med olika sorters grönkål som trots minusgraderna fortfarande var frisk. Den var så otroligt vackert prydd av frosten. Just grönkålen hade jag bekymmer med under inspelningsveckorna. Jag jagade kålfjärilar med spade och plockade larver i hundratals. Det var en evig kamp som bemästrade mig, men de verkade klara sig. Grönkålen är en planta som går att skörda nästan hela året. Låt den stå kvar hela vintern och skörda de sista bladen på våren innan den komposteras.