Man kan tro att en uggleholk inte har med trädgården att göra, men jag tycker motsatsen. Jag tror att det är avgörande för trädgårdens hälsa. En uggleholk, rishög, bihotell, stenhög, är tillbehör som ger trädgården själ. Lyckas man att skapa en miljö som naturen uppskattar så har man uppnått meningen med trädgårdslivet.

Som jag förmodligen har nämnt tidigare så har jag väldigt mycket sork. Det stör mig inte så mycket även om jag inte kan odla vissa typer av växter. Men om jag har en sådan gnagar-buffé så kan jag väl bjuda in omgivande rovdjur. Jag har en kattuggla i skogen så jag kan bygga en holk åt den så att den kommer närmre. Har jag tur så flyttar den in och då kan den hjälpa mig med mina sorkar. Sorkarna är inte hotade djur medan rovdjur som kattugglor ofta är.

Det får ju vara en viss balans mellan växtätare och köttätare. Även om jag inte märker den balansen så kan jag räkna antal ringbarkade träd under vintern.

Än en gång deltar jag i Vår Trädgård och Stora Villamässan. Det är rivstarten på året även om våren ligger under ett snötäcke. Jag trivs mycket bra med en egen monter för att presentera mig och mitt företag. I år satsar jag också på rådgivning eftersom jag kommer i kontakt med besökare på ett sätt som passar mig. Jag älskar att prata om trädgård och jag svarar mer än gärna på alla typer av frågor. Det är inte riktigt min grej att hålla igen utan jag föredrar transparens.

I år valde jag att utveckla min monter lite gran. Jag valde nya skyltar och bestämde mig för att använda gamla fönster. Tanken var att använda en vit markeringspenna på glaset och jag visste att väggarna var vita, därför fick jag använda ett blått sänglakan som bakgrunden. Förra året var det många besökare som frågade mig vad för rådgivning jag hade, så jag fick helt enkelt skriva upp allt möjligt jag kunde prata om.

Tavlan med min logga utvecklade jag och lite genom att göra en tredimensionell illusion. Tanken var att visa en arkitektonisk sida av företaget. Även denna tavlan fick ett blått sänglakan som bakrund men med formen av en papyrusrulle/torarulle.

För att försköna montern tog jag mina köksmöbler som förra året och en massa fruktlådor med växter samt ett par skoltavlor med växter, böcker och mattor. Det blev såklart också en bild på mig och Ernst från Sommar med Ernst 2016. Jag trivdes bra i min monter och jag hoppas besökarna tyckte detsamma.

De dagarna jag uppskattar värmen och solen som mest är vinterdagarna vid torpet. Jag vet inte om det beror på det geografiska läget men det har varit väldigt lite sol i Hörby i vinter. Jag har suttit med min kopp på morgnarna och väntat på att solens strålar ska väcka mig, men det är bara varit täta moln i vägen. Att uppleva molniga dagar efter molniga dagar i vecka efter vecka kan knäcka den bästa. Det är värt att tänka på så att man inte går runt och tror att man är knäpp.

Idag var dock en dag som gjorde mig glad i både själen och huden. Jag var ute och högg ved och som de flesta vet kan det vara ganska jobbigt. När energin började avta ställde jag en solstol mot uthusets vägg. Det lugna läget och den absorberade väggen skapade ett rum av kärleksfull värme. Mössan och vantarna åkte av, halsen knäpptes upp och min kroppshållning fick en paus. Stolen fick bli min famn som jag behagligt sjönk ihop i. Solens strålar värmde upp mitt ansikte som om jag nyss öppnat ugnsluckan. Värmen och ljuset fick mig att minnas positiva ögonblick som årets första värme bidrar med. Vårblommor och sommardans. Jag blev djupt förälskad i solen den dagen.

Jag ligger på en yllefilt i sängen och funderar lite på sommaren. En bild som förlöste mina tankar är den du ser ovan. Det är vyn från den vackraste vinkeln i trädgården. Det är lätt att förstå att trädgården är mycket äldre än jag. Det är högsommar och trädgårdsblommorna visar sin fulla prakt. Främst står väldoftande dagliljor tillsammans med trädgårdsvallmo. Medan dagliljan avger en angenäm doft som påminner mig om Thailand så ger vallmon mig en vulgär men romantisk örfil på kinden. Ögonblickligen vaknar man och inser att man måste inte glo utan skåda med andakt.

Längre bort i trädgården öppnas upp ett nytt hav av blommor, nämligen lupinen. Den är otroligt promiskuös och ligger runt med alla bekanta och korsar sig hejvilt i alla harmonierande färger. Från ljusblå ända bort till knallrött. Bland dessa hav finns små oaser med rariteter, kämpar och olycksfall. Växter som ändå har hittat ett hem i trädgårdens vackra kaos.

I ett myller av liv till ett grått och mulet februari dis. Det är rätt långt till högsommaren, värmen och doft av Thailand. Jag längtar så! Fast först ska ju våren göra entré med vintergäck, snödroppar, klosterliljor, påskliljor, kungsängsliljor, kejsarkronor och mycket mer. Jag är mycket glad av att ha våren framför mig än tvärt om. Jag längtar mindre till sommaren jämfört med våren. Det kan bero på att sommaren kommer efter våren, men våren är ju det fösta tecknet på att Skåne är det vackraste stället på jorden.

Nu är det nytt år och nya tag. Förra året var väldigt händelserikt. Projekt i hela Skåne samt andra orter lite överallt. Det är kul att besöka så många trädgårdar varje år och jag är lika nyfiken varje gång. Det är något magiskt med de trädgårdarna, där kärlek vid första ögonkastet gror. Man blir omedelbart väckt av friska ögon. Dessa trädgårdar gör mig allra gladast att arbeta i. Samtidigt som en trädgård kan se väldigt vild ut går det att upptäcka det sköna. En trädgård som känns väldigt ful har säkert en gång varit vacker. Det kanske inte ens finns en trädgård utan en utbredd matjordsyta. Det är en kanvas redo att målas.

Förra året var ett utomordentligt år för en trädgård i Skåne och ingen kan påstå något annat, såvida man inte packade matjord. Det regnade ju mycket och träden berättade om det långt in på hösten. När jag skriver detta nyårsmeddelande är vintern knappt kommen. Året var minsann regnigt och milt.

Hur nästa år blir med trädgården är svårt att förutse. Kommer träden blomma mycket? Jag hoppas på att min superbuske blommar rikt. Det är en trädgårdsbuske som har funnit sitt domän i ett nordöst-läge. Den ville inte riktigt blomma i år och de ädelstenslika skalbaggarna fick inte den belöningen de förtjänade.

Hur än nästa år blir kommer jag jobba i trädgårdarna runtom i Skåne. Med pennan bakom örat, spaden i ena näven och sekatören i andra.

God fortsättning på en ljusare årstid.

Nu är det min absoluta höjdpunkt, skördetider! Man kan tänka sig att det kliar i fingrarna och att man är ivrig att börja rycka upp grönsakerna ur jorden. Jag är dock lite tvärtom. Hela året från sådd, plantering och skötsel till skörd, plantering och sådd är tidskrävande, samtidigt som jag driver en egen firma. Så när det väl är skördetider så glömmer jag att skörda. Tillslut blir det en kamp mellan min tid och sorkarnas hunger. Sorkarna börjar nämligen samla in grönsakerna innan jag hinner göra det. Detta året skördade jag nästan lika många potatisar som jag satte i våras. Det var dock det enda som blev lite misslyckat, tur att jag satte potatis åt en hela arme. Vad jag dock lyckade mest med i år var palsternacka. Förra hösten samlade och sådde jag frön från vild palsternacka och sådde dem tillsammans med inköpta frön från palsternacka. Jag testade även att så palsternacka på våren, men det gav inte alls lika bra resultat. Det blev inte heller någon skillnad på den vilda och trädgårdsvarianten, de lyckades bli lika stora. Jag kommer hädanefter odla min palsternacka på samma sätt. Så dem på hösten i djup och lös jord.

Jag odlar flera olika sorters lök, främst schalottenlök och purjolök. Det blir även en del gullök, rödlök, vitlök, gräslök och topplök. I framtiden kommer jag sluta odla gullök och rödlök, de är inte anpassade till den befintliga jorden. Min grönkål och rödbladig grönkål blev väldigt frodig i år. Det är ganska enkelt att lyckas med kål om man skyddar dem med fiberduk, eftersom kålfjärilar kan bli ett stort problem. Ett tips är att odla bladgrönsaker i ett skuggigare läge. I och med att det inte behövs några blommor, behövs heller inte mycket sol. Dessutom förblir jorden fuktigare i ett skuggigare läge. Jag odlade en del sockerärter och märgärter också. Sockerärter är väldigt goda och de kommer jag fortsätta med att odla. Märgärter är jag dock lite mer osäker på. De har ett stort värde för mig i stora mängder, men de kräver mycket utrymme. Mer grönsaker som jag testodlade var morötter, rotselleri, pumpa, squash och bondbönor

Perenna grönsaker, vilka jag tycker bäst om, kräver inte lika mycket arbete. Jag behöver inte bearbeta jorden på samma sätt som med annuella grönsaker. Jag har gott om jordärtskockor, rabarber, jordgubbar, smultron och sparris. Det är betydligt roligare att utforma trädgården med perenna ätbara växter. De har oftast ett mer varaktigt estetiskt värde eftersom de står kvar utan att de försvinner. Nästa år tänker jag satsa mer på rotfrukter, eftersom det är roligare att laga mat med dem.

En stilla kväll påväg hem från en lika stilla promenad hör jag prassel bland löven på marken. För en stund känner jag mig rädd men fylls av glädje strax därefter. Det är en kull på sex stycken igelkottar som nosar runt bland ormbunkarna. De lufsar runt i deras miniatyrvärld och bryr sig inte alls om människan som glor på dem. Jag har länge längtat efter detta ögonblicket från att jag inte haft några under många år. Under dessa åren har jag arbetat aktivt med att försöka återskapa ”hem” av olika slag åt dem.

Förra året fann jag en hona och det gav mig ett hopp om att hon kanske skulle få några ungar till våren. Det fick hon och jag har fått följa deras uppväxt under året, eftersom de numer bor vid huset. Jag vill tro att det är tack vare mig, men det spelar ingen roll. De är här nu och förhoppningsvis är de här för att stanna.

Fördelen med att odla väldigt mycket är tiden för gallring. Gallra gör man när plantorna står för tätt och de behöver mer utrymme. De plantorna som man plockar bort är vid denna tiden tillräckligt stora för att laga en god grönsakssoppa av. Schalottenlök, purjolök, vitlök, potatis, palsternacka och morötter. Tanken som dyker upp i mitt huvud, när jag har så mycket olika grönsaker på min bricka, är alltid soppa. Jag kanske tänker på något annat för ett ögonblick, men det slutar oftast med soppa. Alla dessa grönsaker bubblar i vatten tillsammans. De hör hemma i grytan och i slutändan i min mage. Från jord till bord och slutligen Eriks mage.

Att få frågan, ”Kan du hjälpa mig med en grej”, kan innebära väldigt olika saker. Ibland betyder det att en bekant behöver hjälp med att flytta en soffa, vilket inte är så kul. När Ernst fråga mig, ”Erik, kan du hjälpa mig att plocka blommor”, är dock mycket roligare. När man är den med gröna fingrar, uppskattar man sina gröna fingrar i en sådan situation. Jag kommer för evigt att ha gröna fingrar om det handlar om att plocka blommor. Att plocka blommor handlar inte om att bara plocka blommor. För mig handlar det om att bekanta mig med den omgivande naturen. Undersöka vilka typer av blommor som växer här vid denna tidpunkten? Att promenera och sparka stenar framför mig på den meandrande grusgången mellan träd och buskar. Att söka efter något vackert och sedan hitta det bland vass och kaveldun i lysande gladaste gult.

Jag, Micke och Ernst plockade blommor till ett ”fix” till en scen. Allvarligt, surrealistiskt och romantiskt. Tre grabbar promenerar på en vågig grusväg längs Hjälmaren en varm sommardag och plockar blommor. Det är ett ögonblick jag för evigt kommer att minnas.

Alltid lika trevligt att arbeta med Team Sommar med Ernst. Det känns väldigt kul att få det förtroendet, att vara växt- och trädgårdsexpert. Det är många som kan göra det jobbet, men av en händelse så blev det jag. Det blir förstås arbetsuppgifter som att putsa fönster, måla väggar och skruva ihop möbler. Det är säkert de som inte tycker om det, men för mig passar det utmärkt. Jag håller nämligen på att renovera mitt torp och dessa bikunskaper kommer väl till pass där under konstruktionen.

De tillfällen vi promenerar och plockar blommor till en scen, är de bästa. Strosa runt i sommarvädret och söka efter blommande örter som kan passa ihop. Jag minns förra året i Kristinehamn. Det var dubbelt så stort område, med ett större urval av växter till buketter. Det var lite roligare att plocka blommor där, att alltid vara på jakt efter en nyutslagen blomma. Vid Hjälmaren är urvalet av växter dock annorlunda. Svärdslilja och fänrikshjärtan utsprida i kulturlandskapet. Kristinehamn hade växter mer präglat av ett öppet landskap. Visst är naturen fylld av under.