Idag fyller jag år, men eftersom det är en vardag så får man jobba ändå. Till min fördel så arbetar jag i vackra miljöer och med det jag älskar. Denna helt underbara dag spenderar jag utanför Hörby i en trädgård med ett relativt nyinflyttat par. Oftast när man flyttar in så är trädgården lite misskött. Då passar det ju utmärkt att anlita mig så jag kan snygga till det. Förra året var jag här och beskar en del träd och nu är jag tillbaka. Idag skulle jag bara snygga till tidigare beskurna träd så det blev inte speciellt jobbigt. Jag vill ju inte slita ut mig nu när det är min dag.

Jag tror inte man kan lägga upp för mycket bilder på blommor och inte mindre plocka dem. Det är något speciellt med blommor och då menar jag inte hela sexualvetenskapen. Blommor har avbildats och beundrats i tusentals år och varför sluta med det. Varför inte hylla dem ännu mer när det känns som naturen har fått mindre betydelse i världen. Nu när temperaturen sjunker och växter börjar gå i dvala så känns det kanske lite dystert. Då är det ju perfekt att finna några seglivade blommor, plocka dem och sätta dem i vatten i köket. Buketten på bordet går inte att missa, jag påminns om dem varje dag och det gör mig lika glad varje gång.

Med tiden jag skördar växter så kommer jag på olika metoder att ta tillvara på dem. Ogräs och andra växter som jag skördar som inte är grönsaker brukar jag torka. Det är dock annorlunda med grönsaker eftersom de är mer värdefulla för smak, färg och textur. Därför hackar jag dem i bitar och sen fryser in dem i påsar. Tidigare hackade jag inte dem innan jag frös in dem, vilket är en dålig idé, eftersom det är mycket omständigare att hacka frusna grönsaker. På bilden ser du blad och stjälk av selleri. Det är en fantastisk grönsak som både ger smak och textur i matlagningen. Grönsaken är helt klart ett tillskott i frysen tillsammans med grönkålen.

Jag köpte en gojibärsbuske förra hösten, för att det var kul. Tänk om det överlever funderade jag för mig själv. Den överlevde vintern och nu på hösten så gick den minsann upp i blom! Det har i och för sig varit en väldigt varm sommar men nu har jag hoppet uppe inför nästa säsong. Tänk om jag får skörda ett bär, vad magiskt! Även om den inte bär frukt är det en vacker blomma att sitta och titta på.

En av många favorittider på året, nämligen skördetid! Det händer ju bara en gång om året så det är viktigt att inte ta den för givet. Efter skörden kommer hösten och vintern, vilket betyder att det dröjer länge innan det går att skörda grönska igen. Jag försöker testa på att odla nya saker varje år, för att se vad som fungerar. Jag har ju som sagt tidigare problem med sorkar och då får man hitta på nya metoder. Detta året blev det mycket grönsaksodlingar i kruka. Plantorna blir betydligt mindre men om man odlar många fler plantor så går det vägen.

Nu är det minsann sommar! Jag absolut älskar denna perioden, men den går fort. För att förlänga sommaren lite brukar jag därför göra buketter. Jag samlar in de blommor som blommar och så sätter jag dem i en vas i köket. På så sätt ser och doftar jag dem varje morgon, middag och kväll. Annars kan man lätt glömma bort att titta på dem och så kommer man på det lite försent. Ett litet tipps från mig till dig, plocka blommor.

Dagen som jag har väntat på har äntligen kommit. Min gräsmatta har under en väldigt lång tid klippts som en traditionell gräsmatta, alltså ett par gånger i månaden. Den har varit grön och fin, men tråkig, eftersom det bara växte gräs. Gräsmattan ligger på framsidan av huset och vätter ut mot vägen och jag kände på mig att den hade goda förutsättningar för att bli en äng. Därför har jag under de senaste fem sex åren skött gräsmattan som en äng och med tiden har det blivit mindre gräs och lite mer blommor. Jag kan knappt namnen på dem eftersom de är så små och oansenliga, men det finns blommor som gullviva, blåklocka, vitsippa, veronica och så vidare. Fast nu dök det helt plötsligt upp ett blad som jag känner igen från skogen. En nattviol, med andra ord en orkidé. Den blommar inte i år, men den är där och jag är otroligt stolt. Jag kan nästan säga att jag har en riktig äng och det är inte många som kan det.

Försommaren är ju en helt underbar period. Det är så många växter som blommar så att man nästan blir bortskämd av det. Under de kalla vintermånaderna längtar man ju efter blommorna. Då går det ju inte att nonchalera dem när de väl blommar. I stället för att bara se blommorna ute i trädgården passar jag på att plocka de blommorna som blommar och sätter dem i vatten i köket. På så sätt kan jag se dem hela tiden och dofta på dem när jag skriver. När jag har blommor i min närhet påminns jag att den bästa tiden är nu.

De håller sig väldigt länge inomhus också, och när de vissnar går jag bara ut och plockar en ny bukett. En ny bukett för varje månad och vid denna tidpunkten blir buketten bara större och blommorna ännu större. Detta är livet!

Att odla grönsaker känns ibland som en hel vetenskap av tålamod. Du tar hand om en plant med jämna mellanrum över hela året och om du har tur så kan du skörda på sensommaren. Det är ett stort engagemang och inget man kan ta med en klackspark. Min farmor brukar göra såhär att hon planterar om några tomater varje morgon och så småningom är hon färdig. Jag misslyckas här, mitt tålamod brister. Jag sår helt för många plantor och sen vill jag också ta hand om alla. Till sist kör det ihop sig och jag planterar ut alla samtidigt och häften dör.

Tyvärr kan man inte bara räkna med den mänskliga faktorn. Ibland gör man rätt hela vägen men sniglarna äter upp allt ändå. Livet vi odlare lever kan vara grymt ibland. Jag tror att om man är ytterst strategisk och har tur, då lyckas man. Jag är fortfarande ung och när jag är lika mogen som min farmor då är jag nog skicklig på detta med.

Fastän våren kanske inte visar sin bästa sida så gör i alla fall mina potatisar det. De är så livliga så, äntligen får de visa upp sin prydliga blast. Det känns som en evighet jag har fått väntat på att få se den friska gröna färgen. Denna potatis, som egentligen kommer från Sydamerika men trivs bra här, är helt fantastisk. Det går att göra så mycket med den. Koka, steka, baka, fritera eller äta rå, som jag. Jag äter den som ett äpple, det är jättegott.

Potatis tycker jag alla ska odla. Det var den första grönsaken jag odlade och det var i en liten kruka. Jag tror att rankan blev över två meter, längre än vad jag kunde sträcka mig. Det är ett magiska ögonblick när ett barn som jag förstår att jag kan odla mat. Det är rätt häftigt. Jag glömmer aldrig hur spänd av förväntan jag var varje dag när jag promenerade ut på den mjuka gräsmattan för att se ett nytt par blad i solen. Jag är otroligt glad att jag fick uppleva det.