De tidiga vårtecknen är som juveler du slarvar bort. Du kan titta på dem och romantisera bort dina tankar i en parallell värld där allting är frid och fröjd. Du blir dock ledsen när de försvinner och du klandrar dig själv att du inte tog tillvara på tillfället.
Det dröjer dock inte länge innan det dyker upp något nytt. Jag känner mig hopplös i mina tankar. Jag vill ha nya intryck men jag saknar de gamla. Det är svårt att se framåt när det ligger så mycket skönhet bakom. Det kommer ju dröja ett år innan jag får dofta på en tibast igen.
Det är med vemod och lycka vi lämnar vintern och tar oss in i våren. Tiden kan gå så snabbt och långsamt samtidigt. Tråkiga uppgifter skyndar vi oss snabbt igenom men när en viss växt blommar vill vi att tiden står still.