Jag ligger på en yllefilt i sängen och funderar lite på sommaren. En bild som förlöste mina tankar är den du ser ovan. Det är vyn från den vackraste vinkeln i trädgården. Det är lätt att förstå att trädgården är mycket äldre än jag. Det är högsommar och trädgårdsblommorna visar sin fulla prakt. Främst står väldoftande dagliljor tillsammans med trädgårdsvallmo. Medan dagliljan avger en angenäm doft som påminner mig om Thailand så ger vallmon mig en vulgär men romantisk örfil på kinden. Ögonblickligen vaknar man och inser att man måste inte glo utan skåda med andakt.

Längre bort i trädgården öppnas upp ett nytt hav av blommor, nämligen lupinen. Den är otroligt promiskuös och ligger runt med alla bekanta och korsar sig hejvilt i alla harmonierande färger. Från ljusblå ända bort till knallrött. Bland dessa hav finns små oaser med rariteter, kämpar och olycksfall. Växter som ändå har hittat ett hem i trädgårdens vackra kaos.

I ett myller av liv till ett grått och mulet februari dis. Det är rätt långt till högsommaren, värmen och doft av Thailand. Jag längtar så! Fast först ska ju våren göra entré med vintergäck, snödroppar, klosterliljor, påskliljor, kungsängsliljor, kejsarkronor och mycket mer. Jag är mycket glad av att ha våren framför mig än tvärt om. Jag längtar mindre till sommaren jämfört med våren. Det kan bero på att sommaren kommer efter våren, men våren är ju det fösta tecknet på att Skåne är det vackraste stället på jorden.