Att odla grönsaker känns ibland som en hel vetenskap av tålamod. Du tar hand om en plant med jämna mellanrum över hela året och om du har tur så kan du skörda på sensommaren. Det är ett stort engagemang och inget man kan ta med en klackspark. Min farmor brukar göra såhär att hon planterar om några tomater varje morgon och så småningom är hon färdig. Jag misslyckas här, mitt tålamod brister. Jag sår helt för många plantor och sen vill jag också ta hand om alla. Till sist kör det ihop sig och jag planterar ut alla samtidigt och häften dör.

Tyvärr kan man inte bara räkna med den mänskliga faktorn. Ibland gör man rätt hela vägen men sniglarna äter upp allt ändå. Livet vi odlare lever kan vara grymt ibland. Jag tror att om man är ytterst strategisk och har tur, då lyckas man. Jag är fortfarande ung och när jag är lika mogen som min farmor då är jag nog skicklig på detta med.