Fastän våren kanske inte visar sin bästa sida så gör i alla fall mina potatisar det. De är så livliga så, äntligen får de visa upp sin prydliga blast. Det känns som en evighet jag har fått väntat på att få se den friska gröna färgen. Denna potatis, som egentligen kommer från Sydamerika men trivs bra här, är helt fantastisk. Det går att göra så mycket med den. Koka, steka, baka, fritera eller äta rå, som jag. Jag äter den som ett äpple, det är jättegott.

Potatis tycker jag alla ska odla. Det var den första grönsaken jag odlade och det var i en liten kruka. Jag tror att rankan blev över två meter, längre än vad jag kunde sträcka mig. Det är ett magiska ögonblick när ett barn som jag förstår att jag kan odla mat. Det är rätt häftigt. Jag glömmer aldrig hur spänd av förväntan jag var varje dag när jag promenerade ut på den mjuka gräsmattan för att se ett nytt par blad i solen. Jag är otroligt glad att jag fick uppleva det.