De dagarna jag uppskattar värmen och solen som mest är vinterdagarna vid torpet. Jag vet inte om det beror på det geografiska läget men det har varit väldigt lite sol i Hörby i vinter. Jag har suttit med min kopp på morgnarna och väntat på att solens strålar ska väcka mig, men det är bara varit täta moln i vägen. Att uppleva molniga dagar efter molniga dagar i vecka efter vecka kan knäcka den bästa. Det är värt att tänka på så att man inte går runt och tror att man är knäpp.

Idag var dock en dag som gjorde mig glad i både själen och huden. Jag var ute och högg ved och som de flesta vet kan det vara ganska jobbigt. När energin började avta ställde jag en solstol mot uthusets vägg. Det lugna läget och den absorberade väggen skapade ett rum av kärleksfull värme. Mössan och vantarna åkte av, halsen knäpptes upp och min kroppshållning fick en paus. Stolen fick bli min famn som jag behagligt sjönk ihop i. Solens strålar värmde upp mitt ansikte som om jag nyss öppnat ugnsluckan. Värmen och ljuset fick mig att minnas positiva ögonblick som årets första värme bidrar med. Vårblommor och sommardans. Jag blev djupt förälskad i solen den dagen.