Min uppväxt har jag spenderat i Ljunghusen. Där har jag bott i hela mitt hittills 26 år långa liv. Jag är glad för att promenera där och har mitt favoritställe bort mot banvallen. Det är en skog som var betydligt vanligare förr. Nuförtiden finner man dem oftast som naturreservat eller i nationalparker. Jag talar om hassellunden och denna är en vacker sådan. Fastän det är en sandjord med dåliga förutsättningar för ett frodigt landskap, så är det ett frodigt landskap. Fältskiktet vilar under halva året och kommer igång med full fart på våren med vitsippor, kirskål och ramslök.

Ovanför örterna kommer det karakteristiska mellanskiktet med hassel och när bladen senare slår ut blir det för skuggigt för att örterna. Från att vara en relativt ljus skog på vintern blir det en mörk skog mot årets ljusaste period, sommaren. Hasseln dominerar och med sin vasliknande form bildar den ett rum i rummet under hasselkronorna. Ovanför hasseln står här poppel, inte asp, utan poppel. Ett majestätiskt träd och är förmodligen planterad, som resten av Falsterbonäset. Just denna skiktningen är bra för fågellivet och det är anledningen till att jag ofta är där. Det häckar just nu kattugglor där och rådjuren gömmer sig gärna i buskarna. Min oas, en riktig pärla.